Blod koagulera ph förändringar

Koagulation &#; Blodstillande medel &#; Trombosprofylax

Om koagulation

Att ge trombolys och för att förebygga uppkomsten av tromboembolier är vanligt vid t ex brådskande kranskärlssyndrom, stroke och ytterligare tromboembolisk sjukdom. Blödningsstillande medicin används främst vid trauma och kirurgi med massiv blödning dock kan även användas nära t ex obstetrisk blödning, patologisk blödning vid koagulationsrubbning eller nära överdosering tillsammans med antitrombotiska medicin. En omfattande beskrivning från koagulationsmekanismen ligger utanför denna handboks ram och hänvisas till speciallitteratur.

Vid traumatisk vävnadsskada med blödning startar hemostasens tre delmoment, primär blodstillande, plasmakoagulation samt fibrinolys. inom den huvudsakliga hemostasen initieras dels ett vasokonstriktion, dels en stimulering till trombocytadhesion för för att bilda en koagel. Trombocyterna fäster nära en endotelskada i kollagenet med von Willebrandfaktorn samt frisätter tromboxan A2 samt serotonin. till fullgod blodstillande krävs nor

Hälsoproblem som gör din kropp för sur eller för alkalisk är vanligtvis kopplade till blodets pH. Förändringar i ditt normala pH-värde i blodet kan vara ett tecken på vissa hälsotillstånd och medicinska nödsituationer. Dessa inkluderar: astma; diabetes; hjärtsjukdom; njursjukdom; lungsjukdom; gikt; infektion; chock; blödning. 1 syra-bas balans tabell 2 Blodkoagulering är den viktigaste delen i hemostasen, det vill säga kroppens sätt att hindra och klara av blodförlust vid skador. Blodkoaguleringen delas upp i primär och sekundär hemostas. Blodkoaguleringen kan vara onormal, som vid blödarsjuka då den är nedsatt och som vid trombofili då den är förhöjd. 3 vad är koagulation 4 Antikoagulantia verkar genom att störa de normala koaguleringsprocesserna. Precis som deras namn antyder förhindrar eller ångrar de koagulering, processen där ditt blod stelnar och bildar en propp. Beroende på typen av antikoagulant sker störningen av koaguleringsprocessen på olika sätt. 5 En ABG tittar på fem olika komponenter av arteriellt blod: pH: Det arteriella blodets pH bör vara mellan 7,35 och 7, Signifikanta förändringar i pH kan indikera livshotande problem som måste behandlas snabbt. Ett pH av 6,9 anses typiskt den låga änden av överlevbara pH-förändringar. 6 Blodplasma. Blodplasma, eller enbart plasma, är det som återstår av blodet när alla celler har avlägsnats utan att blodet har fått koagulera. Volymen plasma i blodet är vanligen störst, följt av röda blodkroppar (cirka 45 procent), en låg volym av vita blodkroppar . 7 syra-bas balans 1177 8 Normalt pH i artärblod är Användning av begreppet pH kan vara smidigt ur vissa hänseenden men kan medföra att man missar storleken på den. 9 I en studie har förändringarna dock visat sig vara mindre Mängden fritt kalcium i blodet påverkas av bl a pH-värde och albuminnivåer. 10 Disseminerad intravaskulär koagulation (DIC) är ett sällsynt och allvarligt tillstånd som stör ditt blodflöde. Det är en blodproppssjukdom som kan förvandlas till okontrollerbar blödning. DIC kan påverka personer som har cancer eller sepsis. Det kan också påverka personer som återhämtar sig från komplikationer från graviditet. 11

Syra-basrubbningar

Fysikalisk-kemisk tolkning från syra-bas-system

Den kanadensiske naturvetaren Peter Stewart publicerade sin lärobok ”How to understand acid-base physiology” inom den presenterade han ett integrerad modell över hur elektrolyter, vattenbalans, koldioxid samt proteiner samverkar för för att bestämma syra-bas-balans. Under dem följande 20 åren kom en massiv mängd vetenskapliga artiklar såsom förankrade modellen i klinisk tolkning samt behandling från syra-basrubbningar. Modellen kallas ”the Stewart approach” eller ”physico-chemical model”. Den utgår ifrån fysikalisk-kemiska attribut hos olika elektrolyter (starka och svaga joner), tar hänsyn mot termodynamiska principer som konservering av massa och visar matematiskt hur systemet hänger samman. Resultatet är enstaka oerhört användbar modell liksom förklarar fenomen vi ser dagligen inom perioperativ vård och intensivvård. Den redogör varför hyperkloremi gör patienten sur, varför lågt albuminvärde ger ett alkalos samt hjälper oss att förstå syra

Massiv blödning nära trauma

1. Søreide K. Epidemiology of major trauma. Br J Surg. ;96(7) 

2. Spahn DR, Bouillon B, Cerny V, et al. Management of bleeding and coagulopathy following major trauma: an updated europeisk guideline. Crit Care. ;17(2):R 

3. Pfeifer R, Tarkin fryst vatten, Rocos B, et al. Patterns of mortality and causes of death in polytrauma patients – has anything changed? Injury. ;40(9) 

4. Kutcher ME, Kornblith LZ, Narayan R, et al. A paradigm shift in trauma resuscitation: evaluation of evolving massive transfusion practices. JAMA Surg. ;(9)

5. Maegele M, Lefering R, Yucel N, et al. Early coagulopathy in multiple injury: an analysis from the German Trauma Registry on patients. Injury. ;38(3) 

6. Frith D, Brohi K. The pathophysiology of trauma-induced coagulopathy. Curr Opin Crit Care. ;18(6) 

7. Cap A, Hunt BJ. The pathogenesis of traumatic coagulopathy. Anaesthesia. ;(70 Suppl 1), e 

8. Guly HR, Bouamra O, Spiers M, et al. grundläggande signs and e

Fibrinogen – väsentlig faktor nära massiv blödning

1. Brohi K, Cohen MJ, Ganter MT, Matthay MA, Mackersie RC, Pittet JF. Acute traumatic coagulopathy: initiated by hypoperfusion: modulated through the protein C pathway? Ann Surg. ;
2. Pötzsch B, Ivaskevicius V. Haemostasis management of massive bleeding. Hamostaseologie. ;
3. Ganter MT, Pittet JF. New insights into acute coagulopathy in trauma patients. Best Pract Res Clin Anaesthesiol. ;
4. Mitra B, Cameron PA, Mori A, Fitzgerald M. Acute coagulopathy and early deaths post major trauma. Injury. Dec 7. [Epub ahead of print]
5. Schöchl H, Nienaber U, Hofer G, Voelckel W, Jambor C, Scharbert G, et al. Goal-directed coagulation management of major trauma patients using thromboelastometry (ROTEM)-guided ledning of fibrinogen concentrate and prothrombin complex concentrate. Crit Care. ;R
6. Sauaia A, Moore FA, Moore EE, Moser KS, Brennan R, Read RA, et al. Epidemiology of trauma deaths: a reassessment. J Trauma. ;
7. Ulvik A,